Högeralliansens bäver och pratkvarn

Pratminister Olofsson fortsätter att prata, nu om VattenfallFöljetongen Maud Olofsson fortsätter. I en intervju för ett tag sedan i tidningen Veckans Affärer, sa näringsministern följande: "Min affärsidé är att prata". Hon är sannerligen skicklig på att praktisera sin affärsidé i verkligheten. Pratminister Olofsson fortsätter att prata, nu om Vattenfall, och nya besked kommer varje dag. Först var hon förd bakom ljuset när det gällde Vattenfalledningens planer på att sälja elnätet och pantsättningen av hela koncernen. Sedan visste hon och hade agerat genom sin representant i Vattenfalls styrelse. Sedan motbevisades hon och så kom nya besked. Affärsidén är att prata, jo tacka f...n för det!Man kan ju lätt bli skadeglad över att Olofsson efter alla dessa år av medial medvind får det svettigt. Men jag tycker att situationen är djupt allvarlig, mycket står på spel. Näringsministerns brist på ledarskap och ägarstyrning av ett av Sveriges viktigaste företag öppnar upp för en politisk diskussion om statligt ägande. De borgerliga ledarsidorna var snabba med att kräva en privatisering av Vattenfall i samband med de senaste veckornas turbulens.
Folkpartiledaren öppnar för en delprivatisering och pratministern själv stänger inga dörrar för utförsäljningar. Allt detta trots att alliansen lovade att Vattenfall ska förbli i statlig ägo. Valet 2010 kommer att bli helt avgörande för Vattenfalls och den svenska energipolitikens framtid.Folkpartiet har haft partistämma. Deras strategi verkar vara samma som Centerpartiet – att positionera sig höger om Moderaterna. Föga förvånande, men samtidigt anmärkningsvärt. Folkpartiet har under många år varit det näst bästa partiet för röd-gröna väljare. Bland annat för att de uppfattats som humanistiska och förespråkare för de fackliga rättigheterna. I dessa två frågor har partiet svängt dramatiskt. Nu profilerar de sig som kravställarna och det parti, tillsammans med Centern, som vill begränsa de fackliga rättigheterna och försämra LAS. Den politiska kartan ritas om, och det här är nog bara början. Båda dessa partier, tillsammans med Kristdemokraterna ligger och skakar runt 4-procents spärren och kommer att göra allt för att utmana och överträffa varandra fram till valdagen.

"Littorin ovärdig en borgerlig regering"

Sveriges arbetsmarknadsminister, Sven-Otto Littorin, har inte bara gjort livet värre för de som saknar arbete eller tjänar så lite att de inte har råd att betala avgiften till a-kassan. Han har också en fantastisk förmåga att skylla ifrån sig.
I somras, när de thailändska bärplockarna, lurades till de svenska skogarna för att slavarbeta åt giriga syltentreprenörer, skyllde Littorin på LO, trots att det är Littorins egna regelverk som möjliggör utnyttjandet av utländsk arbetskraft.

För några dagar sedan kom nästa utspel då Littorin skyllde de långa väntetiderna på utbetalning från a-kassorna på, just det, a-kassorna själva. Han insinuerar också att a-kassornas problem är den nära kopplingen till fackföreningarna (det vill säga, det är fackets fel att de arbetssökande inte får sina pengar i tid). Härmed vill han åter väcka liv sitt eget vallöfte om en obligatorisk a-kassa för alla. Ett projekt han själv har dömt ut som ogenomförbart och som dessutom parterna på arbetsmarknaden har sagt nej till. Nu anser han att facket är skyldig honom ett svar på varför det inte har införts en obligatorisk, statlig a-kassa. Han säger också att han är "maktlös" att göra några förändringar. Det är skrattretande. Det är ju Sven-Otto Littorin som är skyldiga oss svaret på varför han har försämrat, försvårat och gjort a-kassan mer orättvis.

Att våra medlemmar ibland får vänta orimligt länge på sin ersättning är naturligtvis olyckligt. Men kassan kan inte trolla och den arbetar efter de ständigt nya regler som regeringen inför. För att handläggningstiden ska minska måste försäkringen göras enklare, det gäller regelverk och alla blanketter som ska sändas in. Det är Littorins ansvar, ingen annans. I sammanhanget kan nämnas att Littorins egen a-kassa, Alfa-kassan, har längst handläggningstid och är helt fristående från fackföreningar eller andra organisationer, så jag vet inte varför Sven-Otto så hårt angriper facket i just denna fråga. Littorins jakt på syndabockar och anklagande ton mot a-kassans organisation och personal är helt oacceptabel Men vänder man på det är ju Littorins utspel inte något annat än en attack mot hans egen, misslyckade arbetsmarknadspolitik.

Nej, jag tror att Littorin innerst inne är en genuin fackföreningsfiende. När facket protesterade mot avtalslösa byggarbetsgivare i Vaxholm, kallade han aktionen för "en skamfläck för arbetarrörelsen". När han var yngre och mer "radikal" skrev han en bok där han beskrev den svenska modellen som upphov till att Sverige utvecklats till en "andra klassens nation". I en liten research av Littorin påmindes jag också om hans omtalade falska CV där han uppgav att han hade en MBA (Master of business administration) från Fairfax University i USA. Problemet var bara att det var en distansutbildning och att universitetet i praktiken låg på Caymanöarna, där många fiffelredare har sin adress, och inte var godkänt av amerikanska myndigheter. Littorin stod först på sig, men tvingades till slut backa och revidera sitt CV. Jag drar mig för att kalla människor för lögnare. Men lägger man ihop allt detta så kan man inte annat än att placera Littorin i den kategorin. Jag tycker att Littorin till och med är ovärdig en borgerlig regering och för det krävs en hel del.