Littorins "skitår" helt rätt!

Bara några dagar kvar till jul nu, så detta blir mitt sista veckobrev för i år. Tänkte inte försöka mig på någon längre summering, utan kan bara konstatera att den person som jag retat mig mest på under hela året, Sven-Otto Littorin, fick helt rätt. Det blev i mångt och mycket ett skitår. Jag undrar hur Littorin, tillsammans med ministerkollegorna Maud Olofsson och Christina Husmark-Pehrsson själva ser tillbaka på 2009. Är de stolta över ha att lett landet in i en ännu djupare kris? Varslen har duggat tätt under året, arbetslösheten har skjutit i höjden och en hetsjakt utan dess like har bedrivits på sjuka och arbetslösa. Olofsson visade med all tydighet att hon inte är kapabel att styra över statens bolag. Vattenfall-affären liknade snarare en fars när näringsministern hela tiden bytte versioner av vad hon visste eller inte visste om företags planer för framtiden. I skrivande stund står Saab på randen till förfall. Maud har upprepat mantrat: "Staten ska inte äga företag, staten ska inte äga företag" och resten av regeringen har suttit på läktaren och tittat på när en stor del av svensk fordonsindustri nu är på väg till sista vilan. Har regeringen någonsin insett allvaret? Nu verkar det vara för sent. Sorg, förtvivlan, ovisshet och en Näringsminister som heter Maud Olofsson. Bilbyggarna i Trollhättan och på dess underleverantörer är värda ett bättre öde. När det gäller Volvo PV har regeringen hotat ledningen om de inte håller tyst. Skulle Volvo PV gå samma öde tillmötes kan upp till 60.000 bli arbetslösa enligt media i Västsverige, vilket ansvar tar Sveriges näringsminister?

I förra veckan träffade vi en annan minister, nämligen Beatrice Ask, för att diskutera problemen inom Kriminalvården. Vi framförde våra synpunkter på vilka behov och resurser vi anser att Kriminalvården behöver för att kunna bedriva en långsiktig verksamhet. Ministern lyssnade vänligt, men föga förvånande meddelade hon att det går inte att få loss ytterligare resurser, istället skyllde hon på den tidigare regeringen!.

I förra veckan fick vi också besked från EuroMaint Rail att de tänker fullfölja sina planer på att sparka sina 91 medarbetare i Malmö och sedan återanställda en del tjänster via bemanningsföretag. Det är minst sagt uselt. Påhejade av Almega kringgår man inte bara Las. Man kastar också ut erfaren och kompetent personal till förmån för billigare arbetskraft. Det stinker och vi är många som nu går extra laddade in i avtalsrörelsen i just denna fråga. Använder du också Facebook? Bli gärna medlem i vår grupp "Sparkad och inhyrd? Nej tack!" och visa ditt stöd till alla som råkar illa ut i klorna på bemanningsföretagen. Läs även dagens DN debatt.

Avtalsrörelsen nästa år blir en av de stora utmaningarna. Skambud kommer att vara legio, men arbetsgivarna är ganska ensamma om att tro att noll kronor i löneökning i de centrala avtalen skulle vara det bästa för samhället. Konjunkturinstitutet menar att upp till 2,5 procent i löneökningar är det bästa för både sysselsättningen och samhällsekonomin. Inom LO kräver vi gemensamt löneökningar på 2,6 procent och som situationen ser ut just nu tror jag det svårt att undvika konflikt på många områden.

En annan utmaning är nästa års val. Av opinionsmätningarna att döma har många fler människor nu insett att Reinfeldt-regeringen är precis som vilket gammal moderatregering som helst. Men det gäller också att vi är med utformar en egen mänskligare politik, inte minst för välfärden och den svenska modellen. Däremot är det orovarslande att Sverigedemokraterna går framåt. Att genomskåda deras populistiska och fint inlindat främlingsfientliga politik är också en utmaning. Så, nästa år blir spännande, dramatiskt och på många sätt avgörande. Passa på och vila upp er under julen och ladda för nästa års stora utmaningar. Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år.